Betraktelser i sensorformat.
Att besöka
Att besöka ett land första gången är alltid intressant. Särskilt om man har tillfälle att komma ut från städerna och ha litet kontakt med befolkningen. Jag har varit i gamla Östtyskland men det är väldigt länge sedan och för några år sedan i Polen och senare i Tjeckien men då var vi bara i Prag. Stad som stad, det skiljer inte så mycket, i alla fall inte i Europa. Detta var mitt första besök i gamla östeuropa där jag verkligen fick se landsbygden.
Denna gång var det Rumänien och Bulgarien som stod på programmet och jag hade väl någon slags bild i huvudet och det underliga var att den stämde ganska bra. Efter att ha landat i Bukarest blev vi hämtade av vår guide och direkt slussade ut ur staden och ut på landet. Det första intrycket var alla som stod ut med vägarna och sålde frukt, blommor, grönsaker men också tjafs. Varorna såldes från bilar och från häst och vagn. Mitt andra intryck var hur skräpigt det var utmed vägarna. Otroligt mycket petflaskor och burkar, förmodligen slänger de bara ut dem när de är urdruckna. Vid parkeringsfickor utmed de större vägarna låg drivor med skräp och plast hängde i träd och buskar. Ju längre norrut vi kom, vi skulle upp till Harghitaområdet i Transylvanien, ju renare blev det.
Landskapet stod i ständig förändring från höga fjäll till mjuka kullar och stora helt platta slätter. Överallt såg man fårhjordar på bete vaktade av herdar, oftast gamla krokiga gubbar.
Små charmiga byar passerades där de flesta husen såg ut att vara i ganska dåligt skick. I varje by var det minst en stork på sitt rede, på el- och andra stolpar, tak och andra upphöjda ställen monteras fundament för att storkarna enkelt skall kunna bygga sina bon. Det stora boet blev också bo för mindre fåglar som helt enkelt passade på att krypa in och göra i ordning sitt eget bo.
Trafiken är ganska hetsig men inte så tät, vägarna är av skiftande kvalitet, ofta stora potthål som de körde slalom mellan och med relativt hög fart blev det många ganska hårda inbromsningar och krängande i kurvorna. Att ligga bakom finns inte precis som i många av de sydeuropeiska länderna, omkörningar gjordes i tid och otid, ofta i kurvor på ett sätt som vi aldrig ser här hemma. Ute på landsbygden såg vi hästar och vagn över allt. Hästarna används verkligen och inte bara som nöjes- och sällskapsdjur som här hemma, det åktes, plöjdes och arbetades.
Många lever under väldigt enkla förhållanden och klyftorna är förstås stora. Ungdomarna vill till städerna eller till rikare länder så landsbygden blir väl allt mer urholkad där precis som här. På de enklaste hus fanns parabolantenner så intrycken kommer in och påverkar.
Bulgarien gav en annan känsla, mycket mer av gamla Sovjet men det beror väl delvis på att de använder kyrillisk skrift och du ser det på alla skyltar. Det var mycket mer stenhus i Bulgarien och i många små byar med enkla hus fanns också gamla betongkomplex som delvis stod och förföll, men en och annan lägenhet var bebodd. Gamla fabriker stod som skelett och jag tror inte de kommer att rivas utan för stå där som ett slags monument.
Det skulle vara mycket intressant att åka tillbaka och se mer av länderna men denna gången var egentligen syftet att fotografera björnar och gamar och det har jag berättat mer om här och här.
På återseende (hoppas jag). /Frode
Undrar just hur länge byggnaden under storkboet står pall innan det faller ihop. Ser ut som om det är på väg att vittra sönder redan nu.
Sten