Betraktelser i sensorformat.

På kurs i Istanbul

Att få åka en vecka på kurs i Istanbul måste ju ses som en stor förmån. Jag som undviker städer så gott det går blev ganska fascinerad av denna häxkittel till storstad. Det är väl en klyscha att i Istanbul möts Europa och Orienten men det är verkligen så. Här syns många religioner och gammalt och nytt blandas. Nya skyskrapor och gammal bebyggelse ligger sida vid sida, moderna affärer med märken som vi har här hemma och små butiker som ser ut som de alltid gjort (tror jag).

Det första intrycket blev förstås trafiken som verkligen är... mycket, inte så hetsig men det är trångt och trafikregler kanske finns om man säger så. Där man kan ta sig fram där gör man det också, spelar ingen roll om det är framför, bakom, till höger eller till vänster och alla tutar. På tal om att tuta så läser jag just boken "Dehlis vackraste händer" av Mikael Bergstrand. Huvudpersonen är i Dehli och blir irriterad över allt tutande varpå hans indiske vän förklarar det ungefär så här:

"Måste du tuta?" sa jag irriterat.
"Varför skulle jag inte tuta?"
"Därför att det inte hjälper ett dugg när man sitter fast i en kö. Ingen kan ju ändå flytta på sig."
"Nej, inte just nu i denna direkta stund. Men så fort det blir grönt ljus så kan allt möjligt börja hända och då är det bra att vi redan har börjar tuta på varandra, för då vet vi också på ett ypperligt sätt var vi har varandra."
...
"Här i Indien är vi glada för våra fina tutor och lika glada för att folk tutar tillbaka på oss."

Det är alltså inget irriterat tutande utan bara en vänlig markering att vi finns. Skulle det vara uppskattat här tro?

Vårt hotell ligger på en stor gågata, Istiklal Caddesi, som slutar vid Taksimtorget, där det var lugnt just då. Åt andra hållet slutar den i trånga gränder ner mot vattnet och bron som leder över till de berömda basarerna och moskéerna. Tyvärr blev det av naturliga skäl bara tid till kortare promenader på kvällarna, kursdagarna slutade vid 5-6 tiden men lördagen var ledig och då var vi några som åkte ut till den lilla ön Kinaliada där vi badade och slappade.

Som sagt brukar jag med alla medel undvika städer men det var riktigt roligt att vandra runt i all trängsel och det öronbedövande ljudet. Maten var fantastisk, faktiskt bäst på de små litet enklare restaurangerna och magen klarade sig men då undvek jag alla kebabstånd och lockande färskpressad juice som erbjöds överallt. Jag vill tillbaka till Istanbul och ha litet mer tid att uppleva staden och kaoset :)

Juice

Gränd utan mycket trafik

Många väntar på det stora nappet. Galatabron eller Galata Köprüsü. I bakgrunden utsiktstornet Galata

Kvällssol och vattenförsäljning

Kryddor och nötter

En stor lastbil skulle absolut in i en smal gata och mannen i blått dricker obekymrat sin öl en meter från lastbilens hjul.

Många TV-kanaler. Hur många paraboler hittar du?

Kindpussen på Istiklal Caddesi

Spårvagnen som går mitt bland allt folk upp till Taksimtorget

Den fulaste minaret jag sett, påminner väl mest om plåtman. På Taksimtorget.

Pontiac Trans Am

Utsikt i solnedgång

Och så badet också förstås på Kinaliada

Alla bilder tagna med lillen, en Nikon 1 V1 med några olika objektiv.

/Frode

2013-09-29 20:41   Heléne Alklid

Härliga bilder!! Jag har varit i Turkiet många gånger men aldrig varit i Istanbul! Dit får det nog bli nästa gång!
Ha det gott!

Svar från frwe 2013-09-29 21:33

Jag har inte varit sugen på Turkiet och allra minst på turistställena men detta var ju hur kul som helst. Man behöver en liten knuff ibland. Istanbul kan varmt rekommenderas. Tack för din kommentar Heléne. /Frode

2013-09-29 21:07   Margareta Cortés

Bra att du förklarade det där med tutandet, har förundrats över det i både Indien och Nepal. Dessutom står det på många lastbilar "horn please".
Många intressanta bilder här och jag får nog använda natten om jag ska klara av att räkna parabolerna.
Mycket vatten ser det ut att gå åt och fanns det någon bil under växterna eller var det bara en front.

Svar från frwe 2013-09-29 21:35

Nu var det ju inte min förklaring men det var kul att läsa avsnittet i samband med resan, en ren tillfällighet. Både boken och Istanbul rekommenderas. Jag har inte orkat räkna dem själv. Tack för visat intresse Margareta. /Frode

2013-09-29 22:06   Dykhjelm

Var i Kairo första gången (för många år sedan) och där tutade också alla. Frågade taxichaffisen varför. Han sa då att om du krockar och inte har, tutat så är det ditt fel. Det fanns ett undantag och det var om du blev påkörd bakom framdörren så var du oskyldig.

Svar från frwe 2013-09-29 22:42

Inte en lika sympatisk förklaring som i boken eller hur? Kairo är förmodligen tio resor värre än Istanbul :) /Frode