Betraktelser i sensorformat.
En dag i Alaskas vildmark
Efter att inte ha fått ut det vi ville ha av björnfotografering pga dåligt väder bokade vi snabbt en extra flygtur ut i Katmais nationalpark. Med sjöflygplan kan man ta sig i princip vart som helst och det är förvånansvärt litet vatten som skall till för att dessa flygande maskiner skall kunna landa och lyfta.
Det var mycket snack om hur mycket, eller rättare sagt, hur litet vi kunde ta med oss. Minimal fotoutrustning betyder i detta fall två hus, 70-200, tele och vidvinkelzoom eller liknande, till det dagens förnödenheter. Stativ? Ja kanske... När vi väl var på plats var det ändå inget snack utan allt lastades in och vi stack iväg från Homer med målet Moraine Creek. Det fanns två alternativ och vi skulle cirkla över det första för att se om där fanns björn och om inte så vidare till nästa. Det skulle visa sig att vi kunde gå ner vid Moraine Creek.
Vår pilot och guide, vi hade två flygplan med 9 passagerare i varje.
Information och boarding
På vägen, eller rättare sagt, i luften (ingen större komfort)
passerade vi den lilla vulkanön Augustine som hade sitt senaste utbrott under vintern 2006
och vi började närma oss Katmai.
Från kusten och inåt såg det stort sett ut så här.
Planen väl förtöjda och vi påbörjar vandringen bort till Moraine Creek och björnarna.
På vägen mötte vi en Arctic ground squirrel
Och framme, äntligen laxfiskande björnar.
Olika stilar
Vi satt uppe på slänten ovanför älven och betraktade detta skådespel medan vi åt medhavda mackor. Efter en stund hade vi plötsligt en hona med unge bakom oss. Hon spanande in oss från kanske 40 meters håll en stund varpå hon började gå rakt mot oss med ungen efter. De passerade bara på några få meters håll, inte speciellt intresserade av oss efter inspektion.
Och längre bort upptäcktes en annan björn som länge låg, rullade runt och lekte med en liten rot
Nu var vi otåliga att komma ner till älven och se fiskande björnar på nära håll och lax fanns det gott om
Så, äntligen... Är det en stor sten? Nejdå, när vi närmar oss ser vi att det är en stor hona som ligger i älven och tar igen sig.
Nu kan vi börja fota för allvar och njuta av närheten till dessa fantastiska grizzlybjörnar.
Till slut var det ändå dags att ge sig av tillbaka till flygplanen och så småningom Homer.
Den berömda Homer Spit och över Kachemak bay mot söder
En öl ute på Spitten i den berömda Salty Dawg Saloon är inte fel efter en sådan dag. Här är väggarna tapetserade med sedlar
En vanlig dag på jobbet i Alaska :) /Frode
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- Januari 2020
- December 2019
- Februari 2019
- December 2016
- Augusti 2016
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- April 2012
- Januari 2012
- September 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- Oktober 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- April 2010
- Februari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
Tack Arne :) Hade det ändå varit en vanlig dag på jobbet. Det var det faktiskt för guiderna/piloterna. Nästa gång byter vi, jag tar Eldslandet så får du Alaska. /Frode
Tack så hjärtligt Cathinka. Ju mer man ser och upplever ju längre blir listan :) /Frode
Tack för din fina kommentar Bee, kul att det uppsakttas :) /Frode
Kul att höra Linus. Tack för din fina kommentar. /Frode
Ser oroväckande nära ut med kontakten med björnarna, de verkar inte ha lika stor aptit på människokött som björnarna i Svalbard. Spännande att få vara så nära.
Finfina bilder.
Kul om man kan inspirera en globetrotter som du Margareta :) Det här är rena gosedjuren jämfört med isbjörn som faktiskt är farlig. Som närmast var de två meter från oss men visade inga tecken på aggressivitet eller annat, bara nyfikenhet. /Frode
Är man inte liite nervös...de är ju stora de där björnarna.
Vilka härliga färger hos laxarna.
Avundsjuk?
Daniel
Faktiskt inte det minsta nervös Daniel, det kändes 100% tryggt. De ser oss varken som hot, fiende eller mat. I nationalparkerna är de fredade så de är inte rädda för oss och ganska vana vid människor. Tack för din fina kommentar :) /Frode
/Niklas
Tack så mycket Niklas. Det var verkligen en STOR upplevelse :) /Frode
Detta är nog i en annan kategori än att sitta i brädskjul i gränszonen till Ryssland.
- hawk
Tack så mycket Håkan. Jag har inte varit hos björnarna i Finland men här är vi ju verkligen på besök där björnarna hade varit ändå, utan att lockas fram av oss människor, helt på deras villkor. Förutom att de kanske helst hade velat varit utan oss men de brydde sig verkligen inte. Ett minne för livet så klart. /Frode
Tack Gert. Laxarna var illröda :) /Frode
Vi hade riktig närkontakt (några meter) med björnar flera gånger och jag kände mig 100% trygg hela tiden, vi hade erfarna guider och björnarna visade inga tecken på att vilja oss något ont. En fantastisk upplevelse. Tack för din kommentar Wolfgang. /Frode
Tack för att du ville titta och kommentera Ebbe :) /Frode
Tack Björn, kul att du orkade igenom :) /Frode
Tack Mikael, finns väl några till kan hända :) /Frode