Betraktelser i sensorformat.
Finns det norrmän i Norge? Del 4, Predikstolen
Hur gammal jag än är och hur mycket norrman jag än är (eller var) så finns det vissa måsten kvar. Ett sådant är Predikstolen, den berömda klippan som ruvar 600m över Lysefjorden nära Stavanger. Där hade jag alltså inte varit och nu skulle det bli av. Vaknade på morgonen efter en god natts sömn på hotellet i Strand och hade någon timmes körning innan vi kunde kliva ur bilden för att ta fatt på vandringen till Predikstolen. Den första ickenorrman denna dagen var en vänlig kvinna på hotellet som fyllde min termos med varmt vatten.
Jag trodde nog att det skulle vara en del människor som hade tänkt sig det samma som vi men att det skulle vara som det var kunde jag inte föreställa mig. Vi blev anvisade plats på en ganska stor parkering som inte ens var den vanliga parkeringen vid besökscentret och den var snart full. Det sägs att ca 200 000 personer besöker klippan varje år!!! 200 000! Och då kan ju tänka att trycket inte är så hårt på vintern?
Nåja, vi tog fatt på promenaden som tar ca två timmar och det är en del uppför. Det var en ständig kö av människor i de mest skiftande kläder och skodon. Allt från kontorskläder till vildmarksutrustning, man skall inte underskatta en sådan vandring och det var det nog många som gjorde, det var många svettiga och trötta men också förstås vältränade folk som inte tyckte det var någon större utmaning, vi var väl någonstans där emellan.
Det var mest främmande språk, östeuropeer, indier, östasiater, alla möjliga europeer och en och annan amerikan och äntligen hördes också litet norska :)
Väl framme så är den sista biten ut till klippan en ganska smal hylla med stup rakt ner och inga stängsel eller staket. Själva klippan är mindre än jag hade trott och där var det ganska trångt, många höll sig en bit från kanten men det var också många som satt och dinglade med benen och stod allra längst ut och viftade med armarna och ropade på uppmärksamhet. Jag var så nära som en meter från stupet men det räckte för mig. Jag kollade upp om det är några som ramlat ner och det är faktiskt "bara" två personer vad man vet. Det har förts diskussioner om man skall sätta upp staket men det förtar ju mycket av upplevelsen och jag tror itne det blir av.
Vägen eller stigen ut är imponerande. Sherpas har hjälpt till att bygga en stenväg med trappor för att göra det någorlunda lättgånget men jobbigt är det ändå. Att vi hade med mat och vatten visade sig vara helt rätt.
Besöket kan absolut rekommenderas men det är inte för höjdrädda och man måste ha respekt för de 600 meter som det stupar rakt ner från kanten. Utsikten är förstås hänförande.
Parkeringen vi ställde bilden på.
Parkering och faciliteter, vi slapp en del höjdmeter. Vajern i bild kunde man åka under :)
Kö
Utsikt mot Stavanger och skärgården
Några tycker jag har alldeles för litet människor i mina bilder. Så, här är det ett gäng :)
/Frode
Ingemar C.
Det mest "minnesvärda" med turen till predikstolen var väl när man kommit upp och bara njuter av utsikten, så hör man ett gäng grabbar skriker något på svenska och visar sina vita bakdelar från en klippa bredvid. :)
Var visserligen några år sedan jag var dit men minns det som en tämligen folktom vandring dit upp. Kanske tur att vi var morgonpigga och var ute tidigt. Vi var i alla fall först upp till klippan och de unga killar i full vildmarksutrustning, som kom som god två såg tämligen snopna ut då det stod en barnfamilj där redan. Yngsta i vår familj var fem-sex år. Minns inte vandringen upp såå ansträngande men då var det värre ner, när jag skulle lämna plats för en tysk grupp och råkade kliva snett och stukade foten.
Minns resten som tämligen smärtsam och foten liknade mer en kropsdel från Hulken sedan.
Men en fin vandring var det och hänförande utsikt, trots att vi hade en regnig dag där.
Väldigt trevligt att få återse det med dina bilder.