Betraktelser i sensorformat.

Första besöket vid Nimis

Idag besöktes Lars Vilks Nimis och Arx på Kullaberg. Jag har inte varit där förut och blev verkligen imponerad av bygget, både som företeelse och byggnadsverk, kändes hur stabilt som helst inte alls otäckt att klättra i. Ljuset var väl inte det bästa men några bilder blev det så klart i alla fall.

Det är brant ner och säkert väldigt halt när det regnar men nu gick det fint även om marken var ganska fuktig, man får gå försiktigt. Min tunga fotoryggsäck satte benmusklerna på prov på vägen upp och den gjorde också att det blev ganska trångt inne i bygget, på ett ställe fick jag vända, eller rättare sagt backa en bit, innan jag hittade en framkomlig väg.

Det är definitivt värt ett besök och i fint kvällsljus kan man nog gå loss ordentligt där nere med kameran.

Efter bilderna finns info om verken.

Klippt från http://www.vilks.net/nimis_arx.html

Nimis och Arx

Nimis (lat. "för mycket) är byggt av virke som huvudsakligen transporterats till platsen. Det påbörjades 1980 när det ännu fanns drivved på den ödsliga stranden på Kullabergs naturreservat. 1982 inleddes de juridiska processerna kring verket. Under många år drev länsstyrelsen frågan där man menade att Nimis var en otillåten byggnad. Nimis såldes till Joseph Beuys 1984 och sedan, efter dennes död, till Jeanne-Claude och Christo 1986. Genom ägarbytet hävdes det vitesföreläggande som länsstyrelsen lagt. Vilks dömdes 1986 i HD att betala 25 dagsböter à 40 kr. Dessa signerades som konstverk och såldes.

Arx (lat. "fäste")som är utfört av ca 150 ton sten och betong startades 1991. Arx ledde till ytterligare processer med länsstyrelsen. Vilks dömdes i tingsrätten 1994 till 100 dagsböter à 100 kr. Arx gavs ut som bok på förlaget Nya Doxa 1993. Dess 352 sidor (som kan ses på objektet) såldes till ca 300 olika ägare. Det första exemplaret av den väldiga stenboken följdes av att ett andra exemlar ställdes i ordning och blev klart 1999. Arx är också utgiven som pocket (6 hekto).

Efter drabbningen med Arx blev länsstyrelsen passiv under en lång period. Någon anmälde länsstyrelsen till JK och denne prickade myndigheten för passivitet och dålig handläggning. Länsstyrelsen tvingades att ta upp kampen igen och begärde borttagning via kronofogden 1998. Begäran avslogs i tingsrätten och länsstyrelsen fick inte prövningstillstånd i hovrätten. Ärendet avslutades 1999 för deras del (möjligen).

Saken gick dock vidare genom att markägaren Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen under ledning av ordförande och greven Jörgen Ehrensvärd. Greven ansökte ånyo om borttagning genom kronofogdens försorg. Rättegången hölls i augusti 1999 och greven förlorade. Ärendet överklagades och hovrätten beviljade prövningstillstånd. Nästa rättegång kommer att äga rum den 30 augusti 2000. Grevens motiv är "tänk om alla gjorde så".

Nimis och Arx har varit utsatta för vandalisering vid många tillfällen. 1985 blev en stor del av Nimis nedbränt och så skedde igen 1997. Attacker med yxor och motorsågar är inte ovanliga. Arx har fått utstå ett antal angrepp med släggor.

Stormskador är tämligen ovanliga men 1996 föll Vindarnas torn i en storm och 2000 lyfte ett stormande hav Wotans torn från dess plats nära stranden.

Alla skadorna har reparerats.

Konstnär Vilks har sedan 1980 besökt platsen över 5000 gånger och han har använt ca 160 000 spik för att bygga och reparera Nimis. Ca 30 000 människor besöker årligen verken.

/FW

2010-04-05 20:52   EGW

Denna historia är mycket märklig, framför allt de rättsvårdande myndigheternas oförmåga att rå på Vilks obstruktion. Det är alltid besvärligt när någon sätter sig på tvären i ett civilmål, men att Vilks lyckats få domstolarna på sin sida är det som överraskar mig mest. Vi har haft ett liknande fall här på Saltspring, men det rörde inte konstverk utan ett flytande kontor. Ägaren lyckades förhala saken i åtskilliga år, men till sist avgjorde en domstol definitivt ärendet. Ägaren försökte då förhala bortforslingen och fick ett nytt mål på halsen. Då gav han upp, och flytetyget är borta. Rättsläget var egentligen aldrig oklart.

Dessa mina funderingar har inget med sakfrågan att göra. Många människor vill säkert ha kvar verken. Själv har jag inte sett dem och har egentligen ingen uppfattning. Jag är bara fascinerad åskådare.

Svar från frwe 2010-04-05 21:37

Helt riktigt, allt i denna "härva" blir intressant. Det sätter igång min fantasi. Hur tänker konstnären? (Det är en fråga som ofta återkommer när jag tittar på konst). Hur har myndigheterna tänkt? Är det kanske så att de tycker det är ganska OK trots allt? Har de kanske insett att det drar folk till kommunen? Hur tänker de som ger sig på verket? Är det ungdomar? Är det "civilgardet"?, Ja, frågorna blir oändliga och de cirkulerade i huvudet flera timmar efter besöket :) Det kallar jag riktigt konst. /FW