Betraktelser i sensorformat.
Röros, juli 2010
Ett besök i Röros är en upplevelse, när det någon gång inte syns till bilar eller människor klädda i grälla Gore-Texkläder hamnar man tillbaka i tiden och kan fantisera om livet i denna gamla fjällby som har kretsat kring kopparmalm. Stan byggdes först på 1600-talet men blev nerbränd flera gånger av svenskar men uppbyggd igen. Nu kretsar det mesta kring turism. Röros tillhör Unescos världsarv med nummer 55 på listan. http://whc.unesco.org/en/list/55
Det berättas att en rentjur som föll för Hans Aasens kula och i dödsryckningarna skrapade bort lav från marken gjorde att kopparmalmen sken till i ljuset och blev starten på gruvdriften och stadens grundande.
Saxat från www.roros.no
Det er ca 100 fredede bygninger på Røros. Byen er fremdeles bevart slik den ble bygget på 1700 og 1800-tallet med tradisjonelle konstruksjoner nesten utelukkende bygget i tre. Gatemønsteret og gårdseiendommene i sentrum er også fremdeles slik de ble tegnet på 1600-tallet inspirert av kontinentale ideer og gammel norsk byggeskikk.
Den tradisjonelle gården med hus for folk og fe rundt et firkanta tun er på Røros tatt med inn fra landsbygda i form av bygårder som er tett samlet i et lite bysamfunn.
I dag er hele Bergstaden Røros vernet, og over 400 trehus omfattes av dette. Innenfor dette området er det ca 100 hus som er fredet.
Renen
En av gatorna med kyrkan i bakgrunden
Innergård, här bodde både människor och djur.
Smältverket i bakgrunden, nu gruvmuseum och bakom det slagghögar.
Centralt boende med gångavstånd till jobbet och slagghögar på tomten.
Compact living.
/FW