Betraktelser i sensorformat.

Jag kommer inte att göra några djupdykningar i mitt inre utan helt enkelt försöka dela med mig av små, och kanske stora, händelser bakom kameran.

Grodorna har börjat leka.

Jag har tittat förbi dammen ett antal gånger den senaste veckan för att se om grodorna dykt upp och idag var de där. Leken har väl inte riktigt kommit igång men det var ändå gott om rom som flöt omkring.

Jag började med mitt 105mm makro tillsammans med Nikons nya 2x konverter. Den kombon har jag inte testat tidigare och jag blev imponerad av resultatet. Skärpa, färg och kontrast var precis som jag väntade mig, i alla fall efter detta första test. Att ha en vinkelsökare på kameran underlättar så klart.

Jag hade bestämt mig för att försöka komma ännu lägre än förut. Det är inte så lätt i den här dammen då sidorna sluttar ner mot vattnet där grodorna håller till. Alltså var det på med regnbyxor och kavla upp ärmarna så jag kunde ligga på knä och luta mig mot armbågarna. Det är ganska kallt och söligt men absolut värt besväret.

Rör man sig bara lugnt blir grodorna inte rädda. De ligger lugnt kvar i vattnet och tittar mest nyfiket på mig. Om det råkar bli en hastig rörelse försvinner de flesta snabbt under ytan för att snart vara uppe igen. Det känns verkligen inte som man stör dem i sina förehavanden.

Efter några bilder med objektivets motljusskydd doppat i vattnet plockade jag fram min Olympus Tough 8000. Jag ville prova om jag kunde komma riktigt nära både grodorna och vattenytan.

Till min stora förvåning kom några grodor närmare när jag doppade ner kameran i vattnet framför dem. Två av dem kom till och med fram och satte nosen mot objektivet och liksom buffade på kameran. Jag funderar på om de faktiskt kan ha sett sin spegelbild i objektivet. Jag provade flera gånger och de gjorde likadant varje gång. En helt underbar, kul och förvånande upplevelse måste jag säga.

Nu har en sådan Olympus sina klara begränsningar men ett par skarpa bilder blev det med kameran bara någon centimeter framför nosen och halvt doppad under ytan.

 

Nikon D700, Makro 105/2,8 VR, TC-20E III

Nikon D700, Makro 105/2,8 VR, TC-20E III

Olympus Tough 8000 några cm framför grodan. Tyvärr funkar makro bara vid det vidvinkligaste läget.

Här är grodan bara ett par cm från kameran men skärpan ville inte tyvärr. Denna bilden inspirerar till flera försök. Gillar ytspänningen.

/FW

Inlagt 2011-04-03 22:50 | Läst 3779 ggr. | Permalink
Grodor är coola! Här har de också börjat leka, man hör det på ett högljutt sjungande som låter lite som en rasslande maskin. Det är så ljudligt att man kan få för sig att det är närmare hundra grodor som håller konsert fastän det kanske är ett par stycken bara.

Trädgrodorna har vi också hört tidigare i vinter. De låter som knarrande trädgrenar. Smyger man sig närmare trädet tystnar de direkt, och det är helt omöjligt att få syn på dem.
Svar från frwe 2011-04-04 08:20
Trädgrodor låter spännande. Jag tror jag sticker över och försöker fånga dem på sensorn ;o) Förmodligen kommer de fram om man står helt still en stund. Tack för kommentaren Ernst Göran. /FW
Groder är fascinerande och roliga att betrakta. Samt att fotografera. På med våtdräkten och hoppa i, så ska du se att de kommer att börja klänga på både dig och kameran. :-)

Tammy Bergström är en makrodrottning och har just grodor, samt nyckelpigor som favoritmotiv. Se hennes fotoblogg här på FS. Kanske kan inspirera.

http://www.fotosidan.se/blogs/tammy/index.htm
Svar från frwe 2011-04-04 08:24
Jag tröttnar inte på dem i första taget :) Våtdräkt skulle vara spännande, eller ännu bättre, torrdräkt med tanke på vattnets temperatur och dess övriga egenskaper, inte det läckraste vattnet att bada i precis, men grodorna verkar ju inte bry sig. Tammys bilder har jag tiitat på många gånger och hon hade ju fina sidor i senaste numret av Foto. Tack för din kommentar Rei. /FW



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?