Betraktelser i sensorformat.
Att ge sig ut på djupt vatten
Idag gav jag mig ut på djupt vatten tillsammans med Mölndals strömstarar. Nja, vattnet kanske inte är så djupt men ni får tolka det bildligt. Strömstararna hoppar i det kalla vattnet, dyker, springer på botten och simmar för att få tag på mat i det strömmande vattnet. Små larver står huvudsakligen på menyn. Själv ger jag mig inte ut i vattnet men vad jag menar är att jag bara fotar på relativt lång slutartid. 1/20 med 600mm brännvidd. Går det? Det funkar med ett stadigt stativ.
Varför? Jo, strömstaren rör på sig nästan hela tiden men emellanåt fryser den till så att jag kan få skärpa på den, ibland är huvudet skarpt men den skakar på resten av kroppen eller tvärtom. Tanken är att få den där speciella känslan på vattnet, strömmande vatten. De kortaste slutartiderna som funkar är just runt 1/15 till 1/30, helst uppåt 1/15. En kompromiss mellan att få vattnet som jag vill och hoppas att staren kan hålla sig still under tiden. Några få bilder lyckas men de flesta hamnar i papperskorgen.
När jag väl är hemma vid datorn är det lika spännande varje gång, har jag fått med mig något att spara? Jodå, några få bilder duger. Men de andra då? Jo, som sagt hamnar de flesta i sopbingen men så hittar man de där litet udda bilderna, de som man kanske inte omedelbart tänker är bra men som har något annat. Så här kommer några av de som blir annorlunda och kanske litet roliga men jag slänger med några andra också.
De här två är mer som jag hoppas att de skall bli
Från min plats ser jag något helt annat. Under en järnvägsbro i mörkret har det bildats en underlig isformation och när jag studerar bilden ser jag att det ligger en gammal rostig bult intill, hoppas den inte har lossnat från något bärande...
Alltihop fotat med 600mm och lååååånga slutartider, i alla fall relativt långa :)
Det var allt tror jag. /Frode
Tredje bilden gillar jag.
Marianne
Hälsningar Lena