Betraktelser i sensorformat.
Rätt plats och rätt tid.
Var ute på en fantastiskt fin vinterpromenad med min sambo. Särö Västerskog är fin alla årstider och nu på vintern händer det till och med att isen ligger långt ut (för att vara här på västkusten). Vi kom ut mot havet vid ett-tiden, solen sken, det var nollgradigt och vindstilla, riktigt njutbart. Hade förstås med kamera men att fota mitt på dagen ger väl inte så väldigt spännande resultat. Hårt ljus är inte det mest populära bland naturfotografer. Tog ändå några bilder på fina isflak som ligger huller om buller på varandra, uppe på stenar och litet varstans. Havsisen skapar vackra mönster där den bryts upp och fryser till igen.
Nåväl, när vi vände kosan hemåt igen bestämde jag mig för att hämta litet annan utrustning och inte minst avtonade gråfilter för att komma tillbaka när solen går ner. Vi på västkusten har ju förmånen att solen går ner i havet, litet bekvämare är på andra sidan där man får gå upp i ottan för att vara på plats när solen går upp i stället.
Lägger ut två bilder här tagna på samma ställe men med någon timmes mellanrum.
Kan man säga att den ena är bättre än den andra eller är de bara två vitt skilda avbildningar av samma plats men i olika ljus? Jag tror de flesta skulle säga att den senare är bäst, vi gillar det där med solnedgångar. Det är faktiskt, och har länge varit, det vanligaste motivet från våra kameror.
När jag var klar och skulle packa ner utrustningen och vände mig om för att gå tillbaka till bilen såg jag det fantastiska ljuset på klipporna. Solen hade gått ner för en timme sedan men ljuset från de solbelysta molnen och himmelen lade ett vackert sken över landskapet. Det var bara att ta fram kameran igen, backa ut bland isflaken och ordna en exponering till.
Glöm inte att hålla ögonen öppna, vänd dig om, titta åt ett annat håll, var med på vad som händer. Jag fick inte med mig de åtta gässen som flög förbi i fin v-formation med den vackra himmelen som bakgrund. Kameran var redan nerpackad i ryggsäcken.
/Frode
sista bilden är maffig med all is upptryckt mot den röda hällen...
Har gött / C
Katarina